Att jag ständigt ska påminnas om mitt förflutna. Att älta något som redan hänt är inte bra. Men som jag skrev tidigare så släpper inte tankarna greppet om mig. Dom finns där hela tiden.

Mina tabletter hjälper inte. Eller ger jag dom inte en chans. Jag är väldigt anti medicinering men gav det ett försök. Jag har fått tusen bieffekter känns det som och ett tag trodde jag att jag skulle dö.

I helgen blev jag inskickad till psykakuten. Det va första gånegn för mig. Det va en obehaglig situation. Något är fel, mycket fel. Jag mår dåligt. Läkarna bara skriver ut mer och mer tabletter, byter ut och ändrar. Jag är rädd för mig själv. Med så mycket tabletter i min lilla låda bredvid sängen vet jag inte vad jag kan göra. Tog förmånga för några dagar sedan. Ångesten va för stor. Jag blev yr och tillslut somnade jag. Det va första gången på 48timmar jag sov. TACK för de.


Just nu hatar jag allt!

Klockan tickar. Jag står still. Tiden försvinner ifrån mig som ett rinnande vattenfall. Jag hänger inte med. Måste stanna upp snart. Andas. Tempot jag har orkar jag inte med i långa loppet. Det gör bara att jag glömmer för stunden. Men nu har ALLT kommit ikapp mig. Och då menar jag ALLT.

Jag förstår inte hur jag har orkat bära på detta ensam i alla år. Jag förstår verkligen inte. Jag tänkte väl på allt som kunde hända om jag berettade eller stå tänkte jag inte alls. Bara levde med och acepterade.

Just nu är jag inte stark längre. Jag känner mig som den svagaste personen i världen. Min mur börjar sakta men säkert plockas ner men jag hindrar den ständigt för att rivas helt.

Jag jagar något, jag tror jag jagar lyckan. Eller att få känna sig betydelsefull för den jag är. Men hur ska de gå när jag tycker att jag själv är den äckligaste, fulaste, fetaste, fegaste och dummast i världen. Hur ska jag lara mig att handskas med mina tankar som bankar och snurrar i mitt huvud varje dag, varje timme, minut, sekund. Dom släpper mig aldrig. Dom håller mig fast i ett stenhårt grepp och vägrar att släppa taget.

Jag mår illa av mig själv. Att se mig i speglen är som att se en ful varelse på två korvar. Nä, jag skojar inte. Så illa är det. Om jag nu ska tänka en eller kanske två possitiva tankar om mig själv (som är sjukt svårt) så skulle det vara att jag är sjukt glad över mitt långa guldblonda, tjocka hår och mina mörkblå djupa ögon. Annars är alt åt helvete på min kropp.

Skriver ett till inlägg om mer vad som hänt sen. För jag har gjort något jag aldrig skulle tro att jag skulle göra!
Hörs sen //J

Som jag berättat innan har jag nu besökt Psyk för första gången i mitt liv. Fick tabletter utskrivna och har snart käkat dom i 2veckor. Biverkningarna är otroligt jobbiga. Mitt illamående har lugnat sig men sömnen och krypningarna i benen är fortfarande kvar. Jag får PANIK rent ut sakt när jag inte kan sitta still en sekund utan att det ska börja klia och krypa. SJUKT JOBBIGT.

Aja... nog om de kanske. Jobbigt i alla fall. Ska kasnke ta kontakt med psyk om de, men inget jag vill göra. Vi får se om det händer nått?

SeeYa

Idag på morgonen fick jag näsblod och hostade blod. Jaha, undra varför? Just nu har jag hetsat som bara den, HELT SJUKT. Spytt som en gris. Så mina ögon och kinder är svullna. Jag har sån sjuk ångest. Tog min tablett vid typ 11 men antog att jag typ spydde upp den så jag ha tagit en till. Kanske fel av mig, men jag har sån ÅNGEST. Vet inte vad jag ska ta mig till. PANIK. Vill inte va ensam nu, är rädd att jag ska göra något dumt då...

Får väl ta och pka in till stan en stund med en vän. Puss

Jag har börjat hetsäta igen. JAG HATAR MIGSJÄLV DÅ. Ångesten blir nästan outhärdlig. Jag får en kännsla av att bara vilja försvinna.

Jag har pratat med en min Kurator idag. Jag känner att jag har fått ett större behov av att prata nu. Allt börjar komma upp till ytan. Dock pratar jag aldrig om mina matproblem utan om allt annat.

Har gått en lång PW idag och haft fotbollsträning MEN har ändå lyckats hetsäta och spy ett antal gånger. Det som gick så bra. BAKSLAG.

Jag kan bättre, det finns alltid något jag kan ändra på. Min vikt, mitt utseende, min personloghet. Jag är aldrig nöjd. Jag ser mig själv som ful och kan aldrig ta emot komplimanger så länge jag inte ser de själv och hur ofta händer de? Hmmm... aldrig. Jag kommer aldrig duga i varken mina eller dina ögon. Det svider att veta.

Nej, jag gråter inte. Det har jag inte gjort på länge. Fast att jag kanske skulle vilja ibland. Kan inte va svag. Måste va stark nu.

Mamma frågade mig idag vad jag gjort på handleden. Försökt att dölja de nu ett bra tag och de har gått bra. Hon fattar inte. Hon skulle aldrig tro något sådant om söta,snälla, lilla oskyldiga mig. Har ärr på båda armarna men kommer alltid med bra förklaringar.

Ska ta blodprover snart. Psyk ville de. Jag vill de INTE. Hon ville att jag skulle ta dom där. Dom har ringt. Jag sa att jag skulle ta dom själv på vårdcentralen. Jag kommer kanske gå dit...

Just nu känner jag mig som fetast i hela världen. Jag HATAR MIN KROPP.

Det känns som om allt bara blir mörkare och mörkare än vad de har varit. Borde de inte bli tvärtom när man har börjat prata och fått antidepp? För mig känns det just nu som om ju djupare ner jag kommer i mitt förflutna ju sämre mår jag rent psykiskt. Hjälper inte medecinen då?

In:
2mackor ~200kcal
Tacco~ 250kcal
Melon~ 20kcal
=470kcal

Ut:
Promenad ~200kcal

Blir nog fruktsallad till en film med vännerna ikväll sen!

Jag önskar att mitt liv hade varit normalt.
Jag önskar alla ni där ute med problem skulle få slippa dom.
Jag önskar att jag vore lycklig, att ni vore lyckligare.
Jag önskar att jag visste vad lycka va...

/J

Jag är just nu riktigt sliten efter hård träning. Jag tycker att det är skönt när man känner i kroppen att man pumpat ut sig till max. Jag känner att jag byggt ganska mycket muskler men har även tappat nästan 3kg sen i torsdags. Det känns bra. Nu ska jag fortsätta tills jag når mitt mål. Jag vill, jag SKA klara detta.

För övrigt känner jag mig bara konstig. Vet inte vad det kan va. Har hela tiden konstiga kännslor i kroppen som inte stämmer överens med hur jag borde må. Jobbigt.



Hoppas på en bra dag i morgon. Vi får la se!

Puss

Jag klarar inte av att sitta still. Det kryper i hela mig men mest i mina ben. ÅÅÅ det är HELT SJUKT. Jag vill bara få det att sluta. JAG BLIR GALEN. Jag gråter inte ofta men nu känns det som om jag skulle kunna göra det av ren PANIK. Jag är så trött att jag skulle kunna spy. Jag lägger mig ner, försöker sova men DET KLIAR SÅ, DET KRYPER I MIG, INNUTI. Det går inte att få bort....

Jag måste kämpa och vilja själv. Men ibland säger hjärnan andra saker. Jag vet att vissa saker inte kommer att förändras och det förflutna har redan hänt. Jag får inte tänka så mycket bakåt eller är det de jag ska göra en gång för alla? Våga se sanningen i vitögat!

In:
Frukost: 1/2keso m äpple och kanel ~150kcal
Middag: sallad med räkor ~ 250kcal
Mellis: 1äpple + en tugga mjuk pepparkaka ~100kcal
=500kcal

Ut

3promenader ~350kcal
styrka~100kcal
=450kcal

Känner att jag måste skriva av mig igen. Så va berädda på ett långt inlägg.

Förlåt för att jag hela tiden tjatar om att jag inte kan sova. Men det är ett stort problem för mig just nu. Gick och la mig sent, satte klockan på 9 för jag är ledig i helgen (wiiiii) men vaknar 05.17. DET ÄR INTE KUL :( Kan jag inte få sova ut någon gång? Jag kommer bli piss trött sen men nu är jag pigg som en nötkärna. Aja, får väl se en film i sängn eller nott innan promenad och frukost.

Hoppas ni sover sött fortfarande! puss

In:
Frukost:1knäcke+1macka+1dl youghurt+kaffe ~180kcal
Lunch: Kycklingsallad(utan pasta och dressing) ~ 250kcal
Middag: 1morot+gurka+tomat+fisk i ugn ~250kcal
Kvällsmat: 1banan ~100kcal
=780kcal

Ut:
10 000steg ~ vet inte riktigt 300kcal?
Fotboll ~ 300kcal
Styrka ~ 100kcal
=700kcal

En helt ok dag. Ätit ganska mycket men inte varit sugen på något sött och de är bra för min del.
Har varit med om en riktigt jobbig sak idag på morgonen också. Kanske berättar någon annan dag.

Nu väntar kudden. Sweet Dreams

Hemma är jag en person, på jobbet är jag en, med mina vänner är jag en m.m. Jag är hela tiden olika personer. Det stör mig, det är som om jag vänder kappan efter vinden. Jag gör de som är enklast både för mig och för min omgivning. Detta är såklart både positivt och neggativt. Jag vet att jag är relativt omtyckt men för vem? Vem är det som folket gillar? Är det jag eller någon annan?

Mmmm... de har jag länge frågat mig. För jag vet inte vem jag är!

Jag känner mig helt frånvarande. Allt som händer, det ser jag inte. Jag är för upptagen med mina egna tankar. Jag fasar för morgondagen. Det kommer ske något jag aldrig trodde jag skulle kunna drömma om (neggativt). Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Jag måste varit en väldigt elak flicka. :(

Tränat bra nu några dagar. Känns riktigt skönt. Men jag mår illa och är yr på något konstigt sätt.
Man kan ju bli sådär illamående att man vill spy på allt man ser men jag har blivit tvärt om. Jag måste äta för att inte må illa, ja så är det. Men det kan jag självklart inte göra. Så jag känner mig illamående typ hela tiden. STÖRT JOBBIGT.

Min magkatarr gör ont idag. Druckigt för mycket kaffe. Får skylla mig själv.


God natt på de!

Dagen började gå åt ett bra håll. Men mitt ur tomma intet kom ÅNGESTEN. Månstret tog över jag jag gjorde något jag verkligen inte borde. Det va länge sen sen sist såå FUCK. Det kändes så bra för stunden, jag älskar smärtan som gör att tankarna försvinner. Men nu, nu vill jag egentligen bara gråta.

I en mini-keso finns det 175kcal. Till frukost har jag nu ett par dagar delat den på ca: 1/2 och hällt upp i en skål. Öst i kanel och skivat ner ett äpple. I min frukost är det altså 130kcal och det blir verkligen en hel skål. Jag kan verkligen rekomendera detta. Kcal snålt och mycket, mycket gott och friskt till en förhoppningsvis bra dag som denna ;)

Psyk ringde idag. SLUTA RING MIG. Jag vill inte komma, FATTAR NI DE? Jag vet att hon bara menar väl, att jag ska få komma dit och få någon sorts kontakt och utredning. Inte fan vet jag vad dom blarrar om OCH JAG BRYR MIG INTE HELLER.

URSÄKTA ATT JAG ÄR SÅ FÖRBANNAT JÄVLA ARG och faktist lite ledsen. :S

Jag får se hur det blir, gå dit/inte gå dit, gå dit/inte gå dit. Jaaa som sakt, vi får se de får tiden utvisa!

NattiNatti

Jag gillar att jobba, de får mig att tänka på annat. Och folk i min omgivning på jobbet är underbara. MEN, jag har nu jobbat i över 14dagar utan ledigt (har två jobb) och nu är jag trött. Att umgås med vänner på kvällen och sen hem och träna och inte kunna sova, de blir jobbigt när man ska upp tidigt.

MEN IDAG ÄR JAG LEDIG. WIIHOOO, hehe!! Sov enda till 08.00 så de är jag nöjd över. Blev en PW innan frukost sen keso med äpple och kanel 150kcal, mumms!

Träffade sedan en kompis på stan där det blev lite shopping. Puder, en shorta, en ring och en topp på rean. GUTT ;)
Ganska nöjd faktist men tyckte att shortan satt sådär så får se om den åker tillbaka.

Nu har jag varit ute och gått en timme och ska snart dra och kolla fotboll. EN HELT OKEY DAG =)

Trött på allt. Min kropp vill inte det jag vill och jag orkar inte alls lika mycket som vanligt. Jag har till och med sovit när jag kommit hem från jobbet 2gånger denna veckan. DET HAR JAG ALDRIG GJORT INNAN.

Men har haft en riktig helvetesvecka när det gäller allt, så kanske är de. HOPPAS. Är ledig i på måndag och det känns underbart. Jag behöver återhäma mig lite, få lite energi och ett riktigt träningspass så jag kommer igång.

Nähe, nu ska jag köra lite styrka, sen sova 30min(försöka i alla fall) sen jobba IGEN. Kört dubbelpass idag. PJUU.

Det har hänt mycket nu på senare tiden. Mycket som gjort att jag mått riktigt dåligt. Jag kommer nu berätta, varför? Jo, jag orkar inte hålla allt innom mig. Jag har verkligen ingen jag VILL berätta de för utan det får ske i bloggen där ingen vet vem jag är. Jag har bra vänner men vill verkligen inte tynga dom med mina små problem.

Jag har träffat en Kurator. För första gången i mitt liv. Jag har tänkt tanken i några år nu men har inte haft mod att gå dit. Men nu, nu va tiden inne. Jag kan ärligt säga att jag beställde tid typ 4gånger innan jag verkligen tog mig dit.
De va bland det värsta jag gjort i hela mitt liv. Sjuukt jobbigt och nervöst. Jag skakade som ett asplöv, sluddrade och jag kommer inte ihåg vad jag varken gjorde eller sa.

Att prata om mina problem och om kännslor över huvud taget va främmande för mig. Det gick inte så bra, det känndes mest som om jag bara satt där och just då tänkte jag, vad fan gör jag här? Vilken idiot jag är som gick hit.
Men efter några gånger blev det lite, lite, lite lättare att gå dit.

Nu har jag varit hos henne 6gånger om jag inte minns fel. Och nu börjar otäcka saker hända. Det är nu de senaste gångerna jag börjat prata lite om mitt förflutna och direkt så sa hon, J nu åker vi till Psykakuten, nu direkt. HELVETE HELLER. ÄR HON HELT RUBBAD I SKALLEN ELLER? Jag behöver inte åka till nått jävla psyk....

ÅÅÅÅ PANIK. Jag gick inte med på att åka dit, jag vägrade och blev skitsur. Plus att hon har skickat nått jävla papper dit om typ en remiss eller nått utan att jag visste om de. HALLÅ vad är sekretess för något och tystnadsplikt? JAG FATTAR NOLL?

FÅR MAN GÖRA SÅHÄR?

Det finns inte mycket som är positivt i min blogg. Så är fallet just för att här kan jag skriva om de känslor jag har innerst inne och inte kan prata med någon om.

Utåt är jag förövrigt en mycket glad, sprallig och hjälpsam tjej (enligt alla mina kolegor och vänner). Svårt att tro om man läser här. Visst ibland lyser det nog igenom, men ingen kan nog ana hur det igentligen är där bakom fasaden, bakom det hårda skalet som jag byggt upp under alla år.

Eller jag åt en ganska stor frukost men efter de har det bara blivit hallon och till fikat på jobbet blir det en mango med några hallon.

Inte tränat så mycket. Mest egen styrka idag och kommer att gå minst 10 000steg också.

Aja, nu drar jag! Puss&hej

Har gått och väntat på ett superjobbigt samtal. Varit nervös varje gång telefonen ringt och inte kännt till nummret. Idag på morgonen kom det. Blev helt skakis, darrade på rösten och mins inte vad hon sa. TUSAN, ÅÅÅÅ!!!
Fick ett nummer så får väl ringa upp de, fick total blackout. Men gjort är gjort. Kommer bli sjukt jobbigt nu.

Nu ska jag gå och köpa färska hallon = me like <3

Tog i så sjukt mycket på träningen att jag höpp på att svimma och kändes som om jag skulle spy. Riktigt gutt. Gick en PW efter i kvällsluften. Gick och kollade på våra hästar och föl. Så underbart vackert när dimman faller. Rofyllt men ändå mystiskt och förundrande, vad döljer sig under den vita mjölken till dimma?

Tränade Nu styrka här hemma också. EXTRA MYCKET. Så nu känns det bra!

Ska försöka sova. Natti

Jaa, har blivt för mycket mat och för lite träning på senare tiden. Men har nu kommit igång med träningen i alla fall, nu är det bara maten som ska ordnas upp också. Kan ju inte säga att jag lyckats idag. FUCK.

In:

Frukost: 1dl youghurt m äpple +2smörgåsar ~ 250kcal
Mellis: 2knäcke kaffe och banan ~150kcal
Lunch: 2små kycklingbitar, 4klyftor potatis och en morot ~300kcal
Mellis: 6st godisbitar ~ 120kcal
=820kcal

Ut:

Fotbollsträning ~300kcal
10 000steg ~ 500kcal

Kommer bli lite till kvällsmat också men vi får se vad.

Mamma har semester, därför blir det mer nu. Hon hade varit och handlat och det stod godis på bordet. Jag blir helt jävla svag och roffade åt mig 3chokladbitar och 3lakritsbitar. ÅNGEST.

Ska träna snart i alla fall.

Jag förstår inte? Vill du inte ha en dotter? Du har ju bara ett barn, vill du inte behålla de då? Jag finns så nära men ändå så långt bort. När du befaller mig lyder jag som en lydig liten valp. Du har mig i ett stenhårt grepp som jag inte vågar ta mig ur. Jag blir så rädd men framför allt arg, ledsen och besviken.

Jag vet att alkoholen gör sitt men även utan den är du ego. Alla gör vi våra val, alla har ett val. Du har valt. Du har valt bort mig, men varför ringer du? När du är berusad, har du ingen annan då, ingen att få ut skiten på. Tar du då den första bästa slagpåsen. Du slår dina hårda ord mot mig. Jag tar, tar, tar och tar emot. Jag går snart sönder av alla dina elakheter. Jag vet att jag är allt du säger att jag är. Men snälla, snälla pappa jag ber dig, jag ber på mina bara knän sluta.

Du har varit så nära på att döda mig, jag såg döden i vitögat. Kännslan av att inte veta vad som kan hända. Det tynger mig. Jag är "vuxen". Borde kunna ta hand om mig själv, det kan jag. Men att säga ifrån till han jag kallar pappa, nä, så långt har jag inte kommit än, det vågar jag inte. Är för rädd och mesig för de.

Förlåt för mycket text. Just nu känns det bara som, FÖRLÅT FÖR JAG FINNS.