Att jag ständigt ska påminnas om mitt förflutna. Att älta något som redan hänt är inte bra. Men som jag skrev tidigare så släpper inte tankarna greppet om mig. Dom finns där hela tiden.

Mina tabletter hjälper inte. Eller ger jag dom inte en chans. Jag är väldigt anti medicinering men gav det ett försök. Jag har fått tusen bieffekter känns det som och ett tag trodde jag att jag skulle dö.

I helgen blev jag inskickad till psykakuten. Det va första gånegn för mig. Det va en obehaglig situation. Något är fel, mycket fel. Jag mår dåligt. Läkarna bara skriver ut mer och mer tabletter, byter ut och ändrar. Jag är rädd för mig själv. Med så mycket tabletter i min lilla låda bredvid sängen vet jag inte vad jag kan göra. Tog förmånga för några dagar sedan. Ångesten va för stor. Jag blev yr och tillslut somnade jag. Det va första gången på 48timmar jag sov. TACK för de.


Just nu hatar jag allt!