Det har hänt mycket nu på senare tiden. Mycket som gjort att jag mått riktigt dåligt. Jag kommer nu berätta, varför? Jo, jag orkar inte hålla allt innom mig. Jag har verkligen ingen jag VILL berätta de för utan det får ske i bloggen där ingen vet vem jag är. Jag har bra vänner men vill verkligen inte tynga dom med mina små problem.

Jag har träffat en Kurator. För första gången i mitt liv. Jag har tänkt tanken i några år nu men har inte haft mod att gå dit. Men nu, nu va tiden inne. Jag kan ärligt säga att jag beställde tid typ 4gånger innan jag verkligen tog mig dit.
De va bland det värsta jag gjort i hela mitt liv. Sjuukt jobbigt och nervöst. Jag skakade som ett asplöv, sluddrade och jag kommer inte ihåg vad jag varken gjorde eller sa.

Att prata om mina problem och om kännslor över huvud taget va främmande för mig. Det gick inte så bra, det känndes mest som om jag bara satt där och just då tänkte jag, vad fan gör jag här? Vilken idiot jag är som gick hit.
Men efter några gånger blev det lite, lite, lite lättare att gå dit.

Nu har jag varit hos henne 6gånger om jag inte minns fel. Och nu börjar otäcka saker hända. Det är nu de senaste gångerna jag börjat prata lite om mitt förflutna och direkt så sa hon, J nu åker vi till Psykakuten, nu direkt. HELVETE HELLER. ÄR HON HELT RUBBAD I SKALLEN ELLER? Jag behöver inte åka till nått jävla psyk....

ÅÅÅÅ PANIK. Jag gick inte med på att åka dit, jag vägrade och blev skitsur. Plus att hon har skickat nått jävla papper dit om typ en remiss eller nått utan att jag visste om de. HALLÅ vad är sekretess för något och tystnadsplikt? JAG FATTAR NOLL?

FÅR MAN GÖRA SÅHÄR?