Jag förstår inte? Vill du inte ha en dotter? Du har ju bara ett barn, vill du inte behålla de då? Jag finns så nära men ändå så långt bort. När du befaller mig lyder jag som en lydig liten valp. Du har mig i ett stenhårt grepp som jag inte vågar ta mig ur. Jag blir så rädd men framför allt arg, ledsen och besviken.

Jag vet att alkoholen gör sitt men även utan den är du ego. Alla gör vi våra val, alla har ett val. Du har valt. Du har valt bort mig, men varför ringer du? När du är berusad, har du ingen annan då, ingen att få ut skiten på. Tar du då den första bästa slagpåsen. Du slår dina hårda ord mot mig. Jag tar, tar, tar och tar emot. Jag går snart sönder av alla dina elakheter. Jag vet att jag är allt du säger att jag är. Men snälla, snälla pappa jag ber dig, jag ber på mina bara knän sluta.

Du har varit så nära på att döda mig, jag såg döden i vitögat. Kännslan av att inte veta vad som kan hända. Det tynger mig. Jag är "vuxen". Borde kunna ta hand om mig själv, det kan jag. Men att säga ifrån till han jag kallar pappa, nä, så långt har jag inte kommit än, det vågar jag inte. Är för rädd och mesig för de.

Förlåt för mycket text. Just nu känns det bara som, FÖRLÅT FÖR JAG FINNS.