http://wannabeslim.blogg.se/2010/august/psyket.html#comment

Jag gick tillslut dit, till Psyk, mot min egna vilja. Jag hade panik och va rädd. Rädd för vad som skulle hända med mig. Jag fick träffa en läkare. En kvinnlig. Hon va snäll. Hon fick mig lite lugnare. Va där lite drygt en timma och pratade lite ytligt om allt. Jag orkade inte gå in på ditaljer och det hade kännts onödigt och jobbigt. Det är inte direkt lätt att bara prata sådär till någon man inte känner. Jag sa det till henne och hon förstod.
Hon skrev ut antidepressiva tabletter till mig. Jag har ätit dom några dagar nu och jag känner mig yr, illamående och supertrött. Sjukt jobbigt. Det som är nästan jobbigast är att fast att jag är så sjuukt trött kan jag inte sova. Hoppas dom kommer göra mig lite gladare, det är ju de som är tanken i alla fall.

Maten går nu väldigt bra, eftersom jag känner mig illamående. Men eftersom jag är så trött går det lite sämre med träningen trotts att det kryper och kliar i mina ben. Har i alla fall varit ute på en PW idag. Alltid nått.

SeeYaa