Fick ett besked idag jag va piss besviken på. Inte bara besviken utan SJUKT ARG och förståss ledsen. Jag har bara mig själv att skylla.

Jag har fula märken på min kropp. Ärr från den tiden jag skar mig själv. Hatar mig för de. Dom är inte jättesynliga eftersom jag egentligen aldrig velat att folk ska se dom, har inte direkt ropat på hjälp som folk säger att folk gör som skär sig. Utan jag har bara älskat att bli av med ångesten och att se blodet (älskar att se blod rinna, det käns så rent). Självklart får jag studer nu, då jag känner att jag vill skära mig (införskaffade nya rakblad för några veckor sen ut i fall att).

Igår va en sådan dag. Jag skar inga tydliga sår utan letar upp eller stoppar blodet så mina vener (ådror) blir tydliga och så skär jag i dom. Behövs inte lika stora sår då. Och blodet rinner som attan. SKÖÖNT (tycker jag då, inte lika mycket efter sen).

Förövrigt så har jag såklart hetsat naturgodis och mackor idag. JÄVLA FITT GODIS (ursäkta språket). Varje dag tänker jag att i morgon då jävlar (antar att det är så alla överviktiga tänker) men den där morgondagen kommer inte. Jag kan ändå inte sluta räkna kalorier eller väga min mat. Det bara måste jag.


Sjukt lång test. Cred till er som orkade läsa...