Om en tid ska jag förhoppningsvis göra något stort och väldigt roligt i mitt liv. Jag ska resa. Resa bort från allt (dock bara ett par veckor) men känns helt underbart. Men, idag när jag skulle boka bad jag mamma bara sitta med och läsa lite med mig (alla regler och så man inte missar något). Hon blev konstig och sa typ att nää detta kommer du aldrig att klara av. Då fick jag PANIK. Tack så jävla mycket för att du tror på mig, att du ger mig sånt självförtroende. Kommer jag någonsin klara något i mitt liv om du trycker ner mig hela tiden. Jag vet att du inte vill att jag ska åka, men snälla du gör mig en okännst. Jag kommer troligen va mycket gladare och mer tacksam när jag kommer hem. För de man har hemma finns inte borta. Fast ibland när jag har varit på andra ställen har jag verkligen inte velat åka hem (kanske de hon vet) men men. TACK IGEN FÖR ATT DU TROR PÅ MIG.

Så nej, jag bokade aldrig. FAN

Solen skiner och jag känner mig ändå inte glad. Tack för att du förstörde min dag.