Jag får panik över livet. Över hur jag lever, lever jag? Mitt hjärta bankar i otakt och sitter just nu inte där det ska känns det som. Jag måste göra något, jag tror ärligt att jag måste prata med någon om mina kännslor för som jag gör nu vinner jag inget på. OM jag fortsätter kommer jag kanske bli hemlös (inte så illa men mamma och mammas man vill inte ha kvar mig hemma om jag fortsätter som jag gör). Dom vet ju inte om mina problem hos pappa och det kommer dom aldrig att få veta. Jag är ständigt arg och aggresiv i mina ord. JA, jag vet om det, för jag hör det på mig själv men jag kan inte hjälpa det. Jag gör det inte med flit, det bara blir.

Snälla hjälp mig någon. Jag vet inte vad jag ska vända mig. Känner att jag egentligen borde klara detta själv. ÅÅÅ jag får panik. Jag behöver juu ingen hjälp..... eller? Vadå två sidor av mig själv. Jag är störd i huvudet.