Jag har minnen, dåliga minnen från min barndom. Jag ville aldrig sova, inte när jag va hos pappa. Jag visste aldrig vad som kunde hända de nätterna jag va där. Jag va konstant rädd.

Det sitter i än idag. Jag vill sova men känner rädsla för att just somna för att det KANSKE kan hända något när jag sover. Jag vet att jag är trygg här hos mamma men känslan finns där, den där obekväma hämska känslan, den försvinner inte bara över en natt.

Just nu känner jag mig bara tjock. Har fikat 2gånger idag med mina vänner. Mår riktigt piss. Kvällsånget till tusen. Idag har även något viktigt i mitt liv gått sönder. Kan det gå sämre nu?

Nu ska jag träna lite.