När jag tänker på en människa med Ätstörningar tänker jag automatiskt på en en tjej/kille som är smal som en pinne, altså svälter sig. Ibland ser jag det inte som något neggativt utan bara, fan den tjejen har kontroll, hon KAN välja bort allt onyttigt och säga NEJ till mat. Något jag blir sjukt avundsjuk på.

Jag då, som hela tiden tänker på mat. Jag skojar inte, det går inte en minut utan att jag tänker på sötsaker. För mig är inte maten ett problem (de kan jag nästan helt välja bort) utan problemet ligger just nu på kakorna, godiset och glassen.

På jobbet blir det både kakor och glass NÄSTAN VARJE DAG och när jag kommer hem har det bakats paj m.m. Jag vet, det är SJUKT SJUKT SJUKT. Och detta gör bara att jag vill ha mer mer mer. För mig så blir det sedan hets och spy. Detta går jag verkligen inte ner i vikt av utan tvärt om, UPP. Jag får panik och SJUUUUUK ÅNGEST. Detta kan ressultera i antingen mer hets eller att jag tar till rakbladen(nålar). Allt för att få mina tankar någon annan stans och lugna ner hjärnspökerna.

Ja, där ser ni. JAG ÄR HELT STÖRD I HELA HUVUDET och framför allt, fet som en äcklig jävla kossa.