Jag vet varken vart jag ska börja eller sluta. Just nu sitter jag fast, fast i mitt eget hem. Det ända jag gör är att jobba, träna, äta och promenera. JAG HATAR MITT LIV JUST NU. Jag känner hur de självdestruktiva tankarna flödar innom mig, hur jag vill skära, hugga och få känna, få dö. Men jag lyckas att hålla rakbladen borta. Det är sommar och min hud syns mer än vanligt.

Att jag känner mig värdelös, oduglig, äcklig och tjock är inget nytt, de tankarna finns hos mig varje dag. Men just nu känns hela jag som en stor KATASTROF. Det som skrämmer mig är att det inte är något speciellt som har hänt utan jag bara känner såhär ändå. Jag vet vad jag ska ta mig till. Att livet just nu är ett ända mörker är inte kul. Jag tänker mycket, är det fel att vara en tänkare? Jag önskar ibland att alla tankar bara skulle flyga iväg till en annan planet. Tänk vad underbart. ;)

Nu ska jag gå ut och gå av mig all ÅNGEST som har bosatt sig i min kropp. Detta måste få ett slut snart!