Har jag någånsin berettat för er eller för någon vad som igentligen har hänt mig?

Nää.. de har jag inte, jag har dragit mig för att berätta sanningen för många.

Jag har börjat med orden men sen snubblat på dom och tänkt. JAG SKA ALDRIG BERETTA FÖR NÅGON ALLDRIG ALLDRIG.

Jag har levt med mina tankar och minnen i många många år. Nu har jag kommit till ett stadium i mitt liv där jag mår sjukt dåligt av dom. Och det har jag berättat i bloggen. Hur dåligt jag mår och hur illa mitt liv är. Men för fan J gör nått åt de då. Ta tag i ditt liv och dina problem!
Ja, de är också lätt att säga och skriva men i praktiken är det de svåraste som finns. Det handlar inte bara om att jag är tjock ful och äcklig utan att jag har en missbrukare i familjen som under alla år har kommenterat det för mig. Klart att man blir ledsen som barn om man får höra sånt. Därför har jag tagit ut mycket av min sorg över maten och min träning. Nått år har jag tränat som en galning, nått år har jag ätit upp min sorg och nått år svält mig själv. Det har varrierat beroende på vilket stadium jag har varit i. Jag skulle kunna skriva en hel uppsats om allt. Men är troligtvis inte många som skulle vilja och orka läsa om andras bekymmer. Men det är i alla fall lite terapi att skriva om för min del.

Jag hoppas verkligen att allt går bra för er där ute mina bloggvänner. Bättre än vad det går för mig just nu. Jag hopaps att jag snart ska ta mig ur skiten och komma upp på ytan och börja leva igen!

Puss på er <3