Jag håller just nu på att läsa Carolina Gynnings bok Ego Girl. Har inte kommit så långt men hittills verkar den superbra. Eftersom jag är dyslektiker(som jag nämnt innan och där av stavningen i alla inlägg) lär det ta ett tag att ta sig igenom den. Men det ska jag. Jag är fast!
Någon av er som läst den och gillat/ogillat den?

Boken får mig att reflektera till mig själv (som allt annat här i livet). Utåt sett ska jag vara en stark, glad och possetiv kvinna medans jag igentligen är sårbar och skör. Att berätta för folk om mitt förflutna eller bara delar av den skulle ge alla fördommar. Alla i min närhet skulle börja se mig annorlunda. Nu tror jag inte att jag någonsin kommer att berätta, mer än för er här i bloggen!
Eller är det de jag vill? berätta för hela världen hur jag än gång hade det och fortfarande har fast inte i lika stor bemärkelse!

Jag vet inte, jag är en förvirrad själ som varken vet bu eller bä och vad hon ska göra med sitt fucking idiot liv.