Svimmade nästan idag. Tycker det är lite läskigt när man börjar känna sig sådär yr att man inte vet om man kan stå upp, men på ett sätt bara älskar jag det också. Känslan av att man försvinner för en kort stund. Nu vet jag inte varför detta sker och det händer flera gånger i veckan, kanske är något som inte är bra. Men skit samma!

Jag har inte pratat med pappa på länge. Skönt på ett sätt, men nästa gång han hör av sig kommer han va helt galen för att jag inte hört av mig. Det lär bli ett samtal på fyllan för hans del.... INTE KUL, jag hatar verkligen de. Framför allt blir jag ledsen för jag vet att han aldrig kommer att älska sin ända dotter!

God natt med er! <3