Den lilla flickan
Varning för lång text!
(jag är dyslektiker, just so you know)
Det finns ett litet barn innom mig som försöker tränga bort en del av sin barndom.
En barndom som har inneburit både possetiva och neggativa upplevelser. Livet jag då levde var jag inte medveten om. Jag hade en ständig obehagkännsla, en kännsla som sedan blev till något naturligt för mig. Livet fortsatte och den lilla flickan trängde undan sorgen mer och mer. Hon va rädd för att falla långt och hårt ner i ett svart hål eller bli jagad av lejon som skulle äta upp henne. Rädd för att något betydelsefullt skulle tas ifrån henne.
Mitt liv kan skrivas med ett ord, RÄDSLA. Ständig rädsla för min pappa, för mig själv och för att misslyckas.Den lilla flickan fick ta hand om allas sorg och oro. Hon fick ta den bördan och bära på.
En dag trodde jag att jag funnit livet. Det visade sig vara fel. Efter de har det bara blivit värre. Med åren har vetskapen om händelsernas innebörd i mitt liv blivit en börda. Något så otroligt jobbigt att bära på aldeles själv. En tung sten ligger över mitt hjärta. En panik som ligger och gror. Om glaset någon gång kommer att rinna över kommer jag inte veta vad som händer.
Den lilla flickan som fortfarande finns kvar innom mig, som inte blivit ett år äldre mår dåligt. Det ända jag vill är att må bra, at få leva livet till fullo, att få tillåtelse att va lycklig.
Det är min dröm i livet.
Vi får väl se om det kommer att ske, om jag är här då!
För er som orkat läsa vill jag bara säga TACK.
(jag är dyslektiker, just so you know)
Det finns ett litet barn innom mig som försöker tränga bort en del av sin barndom.
En barndom som har inneburit både possetiva och neggativa upplevelser. Livet jag då levde var jag inte medveten om. Jag hade en ständig obehagkännsla, en kännsla som sedan blev till något naturligt för mig. Livet fortsatte och den lilla flickan trängde undan sorgen mer och mer. Hon va rädd för att falla långt och hårt ner i ett svart hål eller bli jagad av lejon som skulle äta upp henne. Rädd för att något betydelsefullt skulle tas ifrån henne.
Mitt liv kan skrivas med ett ord, RÄDSLA. Ständig rädsla för min pappa, för mig själv och för att misslyckas.Den lilla flickan fick ta hand om allas sorg och oro. Hon fick ta den bördan och bära på.
En dag trodde jag att jag funnit livet. Det visade sig vara fel. Efter de har det bara blivit värre. Med åren har vetskapen om händelsernas innebörd i mitt liv blivit en börda. Något så otroligt jobbigt att bära på aldeles själv. En tung sten ligger över mitt hjärta. En panik som ligger och gror. Om glaset någon gång kommer att rinna över kommer jag inte veta vad som händer.
Den lilla flickan som fortfarande finns kvar innom mig, som inte blivit ett år äldre mår dåligt. Det ända jag vill är att må bra, at få leva livet till fullo, att få tillåtelse att va lycklig.
Det är min dröm i livet.
Vi får väl se om det kommer att ske, om jag är här då!
För er som orkat läsa vill jag bara säga TACK.
Kommentarer
Trackback
